jamieOLIVERström

Nu har jag varit i stugan i några dagar, det var mycket roligare än vad jag trodde det skulle bli. Mysa med the family på kvällen med kortspel och dylikt. Och sen Tranviken på dagarna där jag lirade volleyboll och lärde mig stå på händer! Det häftigaste under min stugvistelse var när vi tog ett kvällsdopp på lördagen, det blixtrade på andra sidan havet. Då kände man att man levde! Nu blir det Storsjöyran här näst, yeah! Jonzer och Bäckström, egen lägenhet, sponsring av mamma. Kan det bli bättre? Om ni undrar varför min kära mor<3 sponsrar så har hon tagit en massa pengar som jag har fått i födelsedagspresent och julklapp under min uppväxt, men det var bara bra. Då får jag ju åka nu istället för att köpa lego, pogs, pokemonkort, hockeybilder och coooooooola saker från Teknikmagasinet som bara fanns i Stockholm. Gud vad härligt att tänka tillbaks på de gamla tiderna, det går ju så snabbt! Nu ska jag ju börja gymnasiet, vilket äventyr va!

Hittade ett par sjukt roliga filmer så här på nattkvisten. Det är ju helt stört att dessa två människor håller ihop. De måste ha en mycket mörk slags humor, och drivas av någon slags delad sadistisk/masochismisk koppling mellan dem. Fake eller inte? Du får bedöma! Hur som helst så är det bra underhållning. Scrolla neråt lite grann så hittar du var jag fick mina nattskratt från. Gott folk, jag säger bara "Only in America!".

Här får vi bevittna starten till allt. Varför gör hon detta mot sin till synes helt oskyldiga pojkvän som sitter och läser på sitt flingpaket samtidigt som han äter? Grym slowmotiondel i detta klipp, skrattet låter så perfekt ondskefullt.

Gud så ont det måste ha gjort på honom! Men det han gör tillbaks mot sin flickvän är väl ändå väldigt överdrivet, man ser ju hur chockad och rädd hon är i hennes ansiktsuttryck efteråt. Ni får bedömma själva om det är rätt eller fel av honom. Denna video har dock den bästa slowmotiondelen, det låter så maffigt när man svär i slow mo!

 

Men flickvännen nöjer sig inte utan det sista skrattet. Hon tar till ett riktigt fulknep och riktar in sig på kronjuvelerna, det allra heligaste, mannens akilleshäl, ja ni vet! Även slowmotiondelen i detta klipp levererar god underhållning.

Vaknade upp idag och märkte att jag var riktigt förkyld. Den  här saken som hänger och dinglar från gommen, gomsegel säger Agge att det heter, den var så stor att den nådde tungan typ. Så idag har jag bara lökat som ett as. Nu sitter jag här och känner mig pestig som fan. Jag misstänker att jag blev sjuk p.g.a. badet i Tranviken igår kombinerat med en mopedfärd hem i regnet.

Vad är det jag hör? Scrubs utan Zach Braff, utan J.D. alltså. Man hoppas ju att det är ett skämt, varför ska allt man tycker om ta slut hela tiden? Sämst! Jag tror personligen inte att Scrubs kommer bli någon höjdare utan J.D. Det är ju han som är katalysatorn för all humor, hur kul är det när Janitor och Dr. Cox hackar på någon annan egentligen? Och vem ska Turk visa sin manliga kompiskärlek för nu då? Hur ska Elliot klara sig utan någon att prata med om sina problem i vardagen? Nej det var ett väldigt dumt beslut av Zach, även om jag respekterar han för hans stora insats som glädjespridare i serien Scrubs.
Man får helt enkelt vänja sig vid att allt, precis ALLT, har ett slut.



Nu ska han göra indiefilm istället...
.

Nu ska vi till Tranviken och spela volleyboll! Ni vet vad som gäller? Olja in kroppen, 10 pushups och så kör man lite bänkpress med någon stock i skogsbrynet. Och den gyllene regeln, bajsa inte på dig!

Igår fick jag faktiskt allt det där vettiga gjort! Mopeden blev ren och len som en barnrumpa, och jag plockade till och med ihop mina kläder som ligger utspridda som om de legat i en klusterbomb som briserat på övervåningen. Jag är mycket nöjd med min insats. Sedan ringde Olle och frågade om jag skulle med och bada i ljungan med han och Eric. När man väntar på olle är det inte motorljudet man ska höra efter, utan det är basdunket från någon dålig technolåt. Detta p.g.a. att man faktiskt hör musiken innan bilen, det blir väl lätt så när man har en kicker-12a. I alla fall så kom vi fram ungefär samtidigt som någon där uppe i himmlen blev väldigt sårad och började storböla, inte kul att bada i störtregn. Så vi satte oss i bilen och läste tidningen ett tag. Sen åkte vi på cruise med BMWn, Olle rattade, jag satt i flaket och Eric i passagerarsätet. Vi såg Natalie Strömberg från min förra klass, hon cruisade i sin blåa moppebil. Men hon verkar inte ha känt igen oss, för jag satt där bak i flaket och vinkade som en dårfink. Eller var det möjligtvis en fetdiss?
Vi cruisade hårt ända tills Olle blev bajsnödig och vi åkte hem till honom, där samlades grabbgänget som Rickard skulle sagt. Men han är ju på seglats mot Karibien. Jag tar tillfället för att önska honom lycka till! Nog om det nu, jag orkar inte rada upp allas namn. Men vi bestämde oss för att spela basket, det har blivit ett återkommande inslag i vår vardag nu. Det var soft som vanligt. Olle åkte i backen en gång, han skulle göra en 360 och lägga i bollen. Men han snubblade på sina skosnören eller något sånt. Sedan avslutade vi sedvanligt med Rock Band och lite opiumrökelse här nere.



Här sitter vi helt dazed av Olles rikemansopium, det är i en klass för sig!

Igår var det en riktig mögeldag. Vaknade klockan tolv, då satte jag mig vid datorn. Jonzer som hade sovit över här vaknade runt ettsnåret. Sen åt vi frukost klockan kvart i två. Ni hör ju själv, redan där var förutsättningarna för en sund dag som bortblåsta av en orkan. I alla fall så gjorde vi inget mer än att varva Rock Band med att sitta vid datorn. Filip kom insläntrandes, vi varvade Rock Band med datorsittande. Ja ni förstår. En glad nyhet var dock att Filips första trumsession gick bra, trots att den ena virtuella cymbalen är sönderslagen och väldigt glapp (dock inte Filips fel!). Nalin dök upp vid niosnåret, då fick vi äntligen hela knytnäven ur arslet och kom på att vi skulle spela basket nere på mitt kära gamla högstadium, Höglunda! Sagt och gjort drog vi oss ner dit. När vi kom utanför dörren stod en förväntansfull Sebbe där som sken upp när han såg basketbollen under Filips arm. När vi spelat ett tag dök Felix och Marcus upp och lirade med oss. Jag dunkade ner bollen i korgen för första gången på Höglundas korgar, det ni! Sen dök även Sara och en vän upp, men de vågade inte komma ner till basketplanen, så Jonz fick gå upp och prata med dem istället. Efter ett tag visade Gud på sina makter genom att spränga alla dammar som finns uppe i himmlen, och regnet bara vräkte ner. Då gick vi hem till mig istället och spelade Rock Band, varefter vi såg på klassikern De Omutbara. Självklart tände vi även en sticka opiumrökelse också!

Idag ska jag försöka göra något vettigt, som att tvätta mopeden och städa lite.
Kom ihåg att alla som inte dansar är våldtäktsmän.

Nyss hemkommen från Stockholmsresan dök jag ner till mitt rum i källaren, bara för att upptäcka att en ny sorts insekt har bosatt sig här och springer runt och är snuskig. Men jag och mina goda vänner tog upp kampen mot inkräktarna direkt genom att spruta parfym på de små liven. De försvann och jag skulle vilja kalla oss för vinnare. Men, om jag får citera den japanske befälhavaren i filmen Pearl Harbor: "Jag är rädd att vi bara har väckt den björn som sover". Vi må ha vunnit slaget, men vi har långt ifrån vunnit kriget.

Nog med insekter, nu ska jag berätta om vår weekend i Estocolmo, som vår huvudstad heter på spanska. Det var jag, mamma, Lacke, mina kusiner och deras föräldrar som åkte med tåget på onsdag eftermiddag. Jag bodde hos min käre far som bosatt sig i Stockholm, där jag spenderade tiden med att busa med mina småsyskon. Men på dagarna bedrev jag även extrem shopping där min mor agerade plånbok då det faktiskt var en utomordentlig rea. Tre t-shirtar, ett par jeans, ett par afghanbrallor, en trackjacket och ett par skor hann jag införskaffa innan det var dags att ta bussen hemåt. Jag passar även på att tacka min farmor som vi träffade en av dagarna, hon stog för inköpet av skorna och adidaströjan(läs: Trackjacket). Nu är det förmodligen totalt inköpsstopp i några månader då vi var så dekadenta av oss denna helg i den kungliga hufvudstaden. Jag inhandlade även rökelser med doft av opium på butiken där jag köpte mina afghanbrallor, detta för att jag har planer på att öppna en alldeles egen liten opiumhåla i min källarvåning. Luften här inne är så tung för tillfället att jag befarar att jag kommer dö av syrebrist när som helst. Det kan möjligtvis komma bilder på mina inköp om jag beslutar mig för att ta med det ultrapopulära temat "Kläder" som ett återkommande inslag i min lilla oas i cyberrymden.

Hej hej hej! Jag heter Oliver Ström och tänkte haka på den här enorma livsstilen med att blogga. Vi får väl se hur det ska gå, men jag hoppas på det bästa och att jag ska bli multimiljonär på det. Vem vet.